Historia

Scouthistoria

År 1907 samlade Robert Baden-Powell, general i brittiska armén, 20 pojkar på Brownsea Island utanför Englands sydkust till det som skulle bli det allra första scoutlägret och det som brukar ses som scoutrörelsens födelse.

Baden-Powell hade arbetat som militär i över 30 år när han efter många år i bland annat Indien, Afghanistan, Väst- och Sydafrika återvände till England. Han var inte ensam om att, i tidens anda, oroa sig för den unga, manliga befolkningens “andliga och fysiska svaghet”. Han beskriver hur han såg “tusentals pojkar och unga män som var bleka, smalbröstade, kutryggiga, trista typer som ständigt rökte cigaretter och som ägnade sig åt vadhållning”. Baden-Powell ville skapa en meningsfull fritid åt de här pojkarna, men han ville också göra dem redo för att gå ut i strid.

Läs mer om vår scouthistoria i boken I begynnelsen var… En berättelse om när scoutrörelsen kom till Sverige eller i boken Scouting 100 år som finns att köpa på scoutvaror

Det var först senare som scouting blev en friluftsrörelse. Med inspiration från sin tid i det militära, började han skissa på en idé till en pojkscoutorganisation. Med hjälp av scouting skulle unga män bli goda medborgare och få chansen att utveckla sina personligheter. Begrepp som plikt, lydnad, lojalitet och laganda var centrala och det fanns en tydlig militär prägel.

Lägret på Brownsea Island var ett sätt för Baden-Powell att testa sina tankar i verkligheten och 1908 publicerades Scouting for Boys, med undertiteln a handbook for instruction in good citizenship (i svensk översättning 1910), där han samlade sina idéer om scouting. Samtidigt gav han sig också ut på en föreläsningsturné över hela landet. Och plötsligt var det många som ville bli scouter. Tre år efter lägret på Brownsea Island fanns det över 100 000 scouter i England och Skottland. Bara några år senare fanns scouting i alla världsdelar.

Flickor i Scouterna

I början av 1900-talet var det långt ifrån självklart att flickor och pojkar kunde ägna sig åt samma saker. Men 1909 hade över 6000 flickor anmält sig till scoutrörelsen – en del genom att bara uppge första bokstaven i förnamnet när de anmälde sig, för att inte avslöja sitt kön. Baden-Powell gav sin syster Agnes i uppdrag att organisera ett scoutförbund för flickorna, Girl Guides Association. Agnes skrev boken Handbook for girl guides or how girls can help to build the empire som var en anpassning av Scouting for boys. För flickorna skulle också “hemmets sysslor och mödravård” finnas på schemat.

1918 kom Baden-Powells egen uppföljare till Handbook for Girl Guides: Girl Guiding. I den skriver han “Now I shall be told that I am trying to make girls into tomboys. Not a bit of it – quite the opposite: but girls don’t want to be dolls, they have an ambition above that; and also men do not desire to have dolls as their wives – they want comrades.”

1918 efterträdde Robert Baden-Powells hustru, Olave Baden-Powell, Agnes som chef för flickscouterna. Hon kom att få stor betydelse för flickscoutrörelsen, inte bara i Storbritannien, och blev utsedd till World Chief Guide – världsflickscoutchef – 1930.

Scouting i Sverige

Scouting kom till Sverige i en tid då folkrörelser som väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen var stora. Ungdomsorganisationer av olika slag bildades och kvinnorörelsen hade fått fäste. 1908 kunde man läsa om scouting i Göteborgs Handels- och sjöfartstidning i artikeln Gatupojkar som skogsspejare och en del pojkföreningar börjar använda sig av scoutmetoden. Det berättas bland annat om en pojke i Söderhamn som samma år hittade en artikel om scoutrörelsen i en engelsk tidskrift. Tillsammans med några andra pojkar bildade han en patrull och försökte bedriva scoutverksamhet efter bästa förmåga. En liknande historia finns berättad om scoutverksamhet i Arboga vid samma tid och snart hade enstaka patruller bildats på flera platser i landet.

Under en båtresa i skärgården 1909 hittade gymnastikläraren och militären Ebbe Lieberath ett kvarglömt exemplar av Scouting for boys och blev intresserad. Han började översätta boken till svenska och startade 1910 en scoutkår, Riddarpojkarna i Göteborg. Det var alltså först 1910 som man kan säga att verksamheten tog en sådan form att vi kan kalla det scoutrörelse. 1910 startade en rad KFUM-föreningar runt om i landet så kallade Frivilligkårer och 1911 bildades formellt KFUMs scoutförbund.

När Sveriges Scoutförbund (SS) bildades 1912 blev Ebbe Lieberath den förste scoutchefen. Under det tidiga 1900-talet startade också både Frälsningsarmén (1916) och Missionskyrkan (1931) scoutverksamhet, där det kristna inslaget var i fokus. Inom nykterhetsrörelsen startade NTO scoutverksamhet 1927 och IOGT startade 1928.

Flickscouterna i Sverige

Även i Sverige startade scoutrörelsen som en rörelse bara för pojkar. När också flickor visade intresse för scouting fanns en bred enighet om att programmet måste anpassas för att passa flickorna. De första kända försöken med flickscouting gjordes i Falkenberg redan 1910 och samma år startade ytterligare några flickscoutföreningar på olika håll i landet. Men inte förrän 1911 fick flickscoutrörelsen ordentlig fart. Det var tre flickor på Wallinska skolan i Stockholm, en skola för välbeställda och privilegierade flickor, som tog initiativet. De hade försökt få bli medlemmar i en pojkscoutkår och när de inte fick tillträde övertalade de sina lärarinnor att starta en scoutförening.

1913 startades Sveriges Flickors Scoutförbund (SFS) med Emmy Grén-Broberg som flickscoutchef. Programmet innehöll husmoderlighet, sjukvård, vildmarkskunskap, samhällstjänst och filantropi. Men trots programmets spretiga innehåll var flickscoutrörelsen en plats där man uppmanade unga flickor att utbilda sig och vara självständiga och där de fick öva både ledarskap och skapa nätverk.

KFUK:s verksamhet kom igång 1914 och ett scoutförbund inom KFUK startades 1921 av eldsjälen Lydia Lidholm, som också blev KFUK:s första flickscoutchef.

Frälsningsarmén startade flickscoutverksamhet 1922 och Missionskyrkans flickscouter (“Våra flickor”) startade 1936. Inom nykterhetsrörelsen hade man som sagt pojkar och flickor tillsammans ända fram till medlemskapet i Svenska Scoutunionen på 30-talet.

Ända fram till sammanslagningen av flick- och pojkscouter – något som skedde främst under 60- och 70-talet och vid olika tidpunkt i de olika förbunden – var den svenska flickscoutrörelsen både stark och självständig. Man hade sina egna flick¬scoutchefer, egna läger och kursgårdar, traditioner och sin egen litteratur.

Scouting i modern tid

1990-talet och början av 2000-talet var en händelserik tid för Scoutsverige. I slutet av 1990-talet började de fem scoutförbunden diskutera hur man bäst skulle kunna samarbeta och 1999 antogs den första gemensamma strategin. När de fem scoutförbunden gemensamt anordnade World Scout Rover Moot 1996, i Ransberg i Värmland, var det ett av de första stora internationella projekten i modern tid där förbunden samarbetade. Här möttes scouter och lärde känna varandra och man kan ana att här såddes idéer till fortsatta samarbeten.

År 2000 började Svenska Scoutrådet ge ut den gemensamma tidningen REDO för scouting, som så småningom ersattes av Scoutmagasinet och Scouten.

2001 träffades de fem förbundsordförandena, helt informellt, för att diskutera. Tanken var att fokusera på vad man kunde göra gemensamt i förbunden. Samma år anordnades Sveriges första nationella jamboree, Scout 2001, för alla scoutförbund, på Rinkabyfältet i Kristianstad. Ett nationellt läger innebar fler möjligheter till möten över förbundsgränserna, möten som bidrog till att stärka känslan av gemenskap och behovet av samarbete. Det gemensamma arbetet genom Svenska Scoutrådet stärktes ytterligare 2003, då Scoutrådet anställde en generalsekreterare. Här började vägen mot en gemensam färdplan ta fart på riktigt och 2004 beslutades att de fem scoutförbunden tillsammans skulle ta fram en strategi för scoutrörelsen i Sverige. På Scoutrådets årsmöte 2006 skrev samtliga förbund på Färdplan för framtiden, efter att först ha klubbat beslutet på sina respektive årsmöten.

2007 anordnade Scoutrådet Jiingijamborii, det andra stora nationella lägret under 2000-talet, också det en viktig mötesplats för alla scouter i Sverige, oavsett förbundstillhörighet. 2011 hölls den 22:a världsscout-jamboreen på Rinkabyfältet utanför Kristianstad. Då kom ca 39 000 scouter från alla världens hörn för att mötas i Sverige.

Du kan också bli scout!